fabianmamma

Hästens Bön version 1

Fodra, vattna och rykta mig väl
Giv mig ett luftigt, snyggt stall
Var vänlig mot mig, ryck ej hårt i tömmen.
Löna icke min möda med piskrapp
Giv mig icke för tungt lass
Åk icke på det tillräckligt tunga lasset
Sko mig väl. Smek mig någon gång.
Skydda mig om sommaren för solhettan,
Om vintern för kölden
Lägg icke det iskalla betslet i min mun
Men lägg täcket på min rygg,
Då jag ställes svettig i kylan.

Jag bär dig.
Jag drar dig.
Jag lever endast för dig

Du vet att jag icke kan tala om min nöd, min smärta.
Men Gud skall löna dig,
Om du är skonsam och barmhärtig mot mig.
Han giver akt på mina suckar.

Till sist då mina krafter äro slut
Gör mig den tjänsten att taga mitt liv
På det minst plågsamma sätt.


Hästens bön Version 2

Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt tredje levnadsår.

På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära
låt mig då få gå i skritt

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
-tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.