fabianmamma

Nu är det ett dygn sedan snart vår bekant somnade in efter en längre tids sjukdom. nu slipper han smärtan och lidandet men nu återstår sorge arbetet för familjen och det kan vara tungt jag vet.
Men så småningom kommer man att se ljuset igen.
Det tar tid men det kommer än en gång att lysa starkt på en. att skratten ska finnas där och glimten i ögonen kommer tillbaka.. minnena finns kvar för akktid bara för att man dör försvinner inte minnena från en. dom lever alltid kvar i hjärtat och i själen.

---

Idag har jag kännt mig dämpad om det är att det beror på min inflammation eller om det beror på vad som har hänt tidigare eller om jag bara är uttröttad det vet jag inte. Men det känns lite bättre nu iallafall.
och tur är väl det.
Nu har jag min arbetshelg framför mig om jag ska säga att det är positivt eller ej vet jag inte.. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om min arbetssituation.
Men man får ju ge det ett tag iallafall.
NU håller jag på att se hur om jag får ihop folk till mitt ljusparty på tisdag.
SÅ ni som läser detta välkomna kl 18.30 den 23:e

Nej nu ska jag se om jag kan kanske komma till ro eller något.. sov gott...