torsdag

Tystnaden spred ut sina vingar över oss

Ville inte förstå

Ville inte fatta att Dina tankar var bortblåsta

Att Dina drömmar var förstörda

Att Du aldrig mer skulle få känna vinden mot Ditt ansikte

Se solen gå ner vid horisonten

Höra fåglarna sjunga i träden

Känna doften av sommaren 

 

 

Ville inte förstå att anledningen till att Du inte andades

berodde på att Du inte fanns

Det enda som  finns kvar nu, av Dig, är vår saknad

Sticket i bröstet och tårarna längs våra kinder

Det enda som finns kvar nu är våra minnen



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0